Min fina älskade pojkvän, vi har snart 8 månader tillsammans. Jag minns första gången du kom hem till mig på kvällen och skulle titta på film efter en kväll på gubb gympan. Vi kände varandra sen innan, och du frågade efter gympan om du fick komma och kolla på film. Du kom upp till Glasberget där jag bodde, vi kollade på film, men minns inte vilken. Jag var helt slut, och tvär slocknade. Vaknade upp klockan ett på natten av att du också sov, men du vaknade upp också. 

-Jag kanske ska gå hem

-Nej det behöver du inte göra. Klockan var mycket, och det var kallt ute.

Där började våran resa tillsammans

Fredrik och jag umgicks en del den veckan, till helgen åkte jag till Funäsdalen med Claes (jobbar på macken och inget mer med det) Jag tänkte inte ens på Fredrik den helgen, jag var jätte osäker, ville inte gå in i något förhållande. Jag skulle leva celibat. På söndagen efter Funäsdalen var det gympa igen. Jag var där, Fredrik var där. Den gången stukade Fredrik foten, och åkte hem. Han skrev till mig på msn att jag skulle komma ner till honom, och ta hand om honom, men jag hade inte ens tagit av mig kläderna från gympan och att ta en dusch kändes långt bort. 

-Jag kan komma till dig i morgon efter jobbet. Den kvällen bestämde jag mig för att ta tag i det här. Jag ville inget, nu skulle det komma fram även till han. 

Jag gick hem till han, efter jobbet som det var sagt. Vi kollade på idrottsgalan, och jag fick ta mig en riktig tankeställare. Jag trivdes rejält i Fredriks sällskap, och mina tankar var bort blåsta. Jag vet inte själv vad som hände. Men allting förändrades. Jag började bli lite smått intresserad, och efter den veckan tillsammans tyckte jag om Fredrik väldigt mycket. Han uppvaktade mig, kallade mig gulliga saker hela tiden. Jag kände mig hel och lycklig med honom. Vi gick ut tillsammans, jag tittade på andra killar men dom intresserade inte mig, jag tittade på Fredrik och blev varm i hela hjärtat. Vi gick hem tillsammans efter en kväll på Bygget. Jag höll han i handen, stannade upp och kollade han i ögonen. 

-Du anar inte hur lycklig jag är med dig Fredrik

- Tack för att du kom in i mitt liv

Två veckor efter vi blivit tillsammans åkte vi till Järvsö och hälsade på Fredriks mamma och Lars. Jag blev varmt mottagen där, och allting kändes så underbart. 

I början av vårat förhållande var jag fruktansvärt rädd att förlora Fredrik. Många kvällar fick han trösta mig, då jag låg och grät för jag var så rädd att han skulle göra slut. Jag är så rädd om honom. 

Idag känner jag honom lite bättre, och vet till 110% att han älskar mig. 

Om 113 dagar ska han bli pappa till vårat gemensamma barn. Vårat kärleksbarn.

När vi fick reda på att jag var gravid var vi överens båda två. Vi skulle behålla barnet. Det finns stunder då vi har tvekat, kommer vi klara av det och alla andra tankar och funderingar. 

Men något har sagt, att tillsammans klarar vi allt. 

Jag har många gånger slitit av mig håret på grund av den karln också. Då det har varit dåligt med jobb i byn, vi har en hyra som är skyhög. Jag lyckades övertala honom att börja jobba hos mig, för att minska ner på personal konstnader. Det lät okej för han. Men vissa dagar var det problem med det ena och det andra, huvudet, ryggen och allt man kan komma på för att slippa! Jag har svurit, gråtit, varit förbannad. Borde han inte ställa upp för sin gravida flickvän. 

Men han är som en hund, tittar man i han i ögonen så smälter man och allt är bortblåst. 

Är det något han kan göra så är det att ge mig massor av kärlek, min älskade fina sambo, pojkvän och snart pappa!

Det blev lösenord på bloggen, vill ni ha lösen går det bra att maila eller skriva på msn :)

marieerixon@hotmail.com

www.marieeriksson.blogg.se

Sådär då, då var designen på min nya blogg.. Och jag välkomnar er dit nu

Jag har inte bestämt mig för om det blir lösenords skyddat eller inte. Det återstår, men jag kommer givetsvis säga till om det. 

http://www.marieeriksson.blogg.se 

Då har man lämnat Stationsvägen, och Mörviksgården för den här gången. Vi har flytt städat hela helgen, dvs jag och Camilla. Pust och stön vad jobbigt det var. Men nu är det fint och städat, och ur flyttat. När vi låste igen dörren så var det lite jobbigt. Vi har ju faktiskt bott där i ett halvår. Men men, nu är det Glasberget som gäller. Här finns det iallafall värme och bättre internet.

Gjorde min första middag här idag, spagetti och köttfärsås, och as god sallad. Mums vad gott det var. Blev sugen på att göra lussebullar, så jag svirade ihop en deg som just nu ligger och jäser.

Nu är det snart bara 11 dagar kvar till Thailand. Känns skönt att säga att det är nästa fredag vi åker.

Åker ner till Borlänge på tosdag, ska stanna till i Falun och försöka hinna träffa alla jag vill, men det är för många så jag vet inte om tiden räcker till!

På fredag blir det iaf fest med Sandra. Rooooligt

Lördag blir det Sofies lilla julmiddag och lite info om deras Thailands resa.

Det var väl allt för mig idag..

På återseende

Här är reglerna för utmaningen:
1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta 7 sanningar om dig själv.
3. Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat

1. Jag älskar Pippi Långstrump och kan näst in till varenda replik i varenda film

2. Jag har pillat i täcke sen jag minns inte när. Ska försöka förklara närmare. Ni vet ett påslakan. Och högst upp finns det ett varsit hål på vardera sida Och sticker man in handen där, och längst med kanten så är det ihop sytt där. Börjar ni förstå vad jag menar? Och där kan jag ligga och pilla i tim tals timmar. Vet inte vart jag har fått det ifrån. När jag var liten och skulle sova över hos kompisar, och fick mitt täcke och då skulle jag känna direkt om det var ett "pill täcke" och ibland var det inte det. Då kunde jag ha svårt att sova. Nu på äldre dar och jag ska köpa påslakan själv så blir det ett stort problem, eftersom påslakan alltid är inplastade så blir det svårt att känna efter om det är ett är godkänt pilltäcke

3. Jag gråter oftast till Extreme home make over, kan börja stor tjuta till vilket program som hellst, tidigare idag kollade jag på nå program som gick på tvåan och handlade om cancer drabbande människor. Jag tänkte precis som om det skulle vara en närstående till mig, och kunde inte hålla tårarna emot

4. Jag är en nattmänisska, gör allting på natte, lagar mat, tvättar, pysslar och städar. Det är då det är full aktivitet i hjärnan. Kommer aldrig bli en morgon människa

5.  Är lepsyl beroende, har varit det i ca 5 år. Har lepsylet med mig överallt. Kommer aldrig kunna klara mig utan det

6.  Tvinnar med håret, har gjort det sen jag var ca 8 år gammal. Hellst när jag kollar på tv, så tvinnar jag och det blir världens knut i hela håret, och måste dra bort halva kalufsen. Kan bara tvinna med vänster handen, går inte med höger. Även mina systar Sandra och Sofie gör så också. Emmy har börjat också

7.  Jag är döpt efter en låt med Lasse Stefanz. Marie Marie som kom ut -83 om jag inte minns helt fel

Jag utmanar er allihopa att göra listan!

Det kommer att ske ett blogg byte inom några dagar. Jag ska först styra upp en schyst design på den nya bloggen sen kommer jag välkomna er dit.

Förmodligen kommer det sättas lösenord på den bloggen. Jag vill veta vilka som läser, inte ha ca 30 st okända människor som vet hälften av mitt liv.

Jag återkommer när bloggen är klar!

Jag vill känna mig älskad
höra orden att jag är älskad av någon
krypa in i en famn
gråta ut
känna mig liten
bara få för en minut stänga av mig själv
och bara vara mänsklig.

När saker och ting kommer omkring, är livet inte alldelens självklart

Känner mig som ett stort frågetecken. Vet varken ut eller in. Kroppen är alldeles seg, sover dåligt har jag börjat gjort. Har varit såhär i ett par dagar.

Pengar hit och dit, lön ska betalas ut, skatt moms och arbetsgivaravgift ska betalas. Hyra, kostander utöver. Sedan jag tog över har det där aldrig varit ett problem. Men nu är det de, jag vet inte ens om jag kan ta ut en lön.

Jag har bara mig själv att skylla på. Och det står jag för. Skulle ha jobbat mer och inte varit ledig.

Just nu vet jag inte ens om jag har råd med Thailand. Suck! Det är inte bara å sätta sig på planet och känna den där känslan. Semester! Det ska betalas sprutor, och allt annat. Tänka på att det går runt på Sibylla. Att jag har råd att betala ut lön, och hyra. 

Men som jag allid säger

det löser sig